Personligen är jag medlem i RFSU för att jag vill ha en bättre sexualpolitik, för att det är roligt och givande för mig som privatperson, men också för att jag tror att det kommer göra mig till en bättre psykolog. I dagsläget finns sexualitet med i programmet men i en väldigt liten omfattning. RFSU arbetar för att utbildningar för just psykologer, lärare, socionomer, läkare och andra som möter människor ska ha ett perspektiv om sexualitet. När jag och Malin Högberg presenterade för socionomstudenter i veckan gav de som exempel att det var bra med kunskap om sexualitet i yrkesrollen som kurator, som socialsekreterare och som chef på boende.
Suzann Larsdotter är sexolog och jobbar på RFSU med bland annat att föreläsa för olika universitets- högskoleutbildningar. Förra veckan kom hon till Örebro för att hålla ett öppet föredrag för RFSU Örebro för att utmana tankar om vilket sex som är bra eller inte och vad som är normalt. I vårt privatliv kan vi välja mellan att vara inkluderande, dömande, intresserade. Men i professionella sammanhang kan vi inte utgå från vad vi själva tycker om för sex eller vad vi vill ha. Då rekommenderar RFSU istället ett kunskapsbaserat förhållningssätt. Igår när jag och Malin presenterade för socionomstudenter utgick vi från tre p: privat, personligt och professionellt. När vi inte har kunskap eller vana av att prata om sexualitet på en generell nivå hamnar vi lätt i att prata om våra egna förväntningar, normer och preferenser. Är jag socionom som jobbar som kurator tänker jag kanske på vad jag tycker är bra sex eller om jag jobbar på HVB-hem och träffar ensamkommande kanske jag utgår ifrån att de är monogama och heterosexuella precis som jag är. Suzann Larsdotter poängterar att vi tror att den egna sexualiteten motsvarar det som är normalt. Om du har sex en gång i veckan med en partner och har solosex två gånger däremellan kanske du tänker att det är den normala frekvensen. Har du däremot sex med nya personer varje vecka och gärna i grupp kanske du tänker att det är vad som är normalt.
Oavsett om vi har eller vill ha sex är sexualitet någonting som berör oss. Suzann poängterar att vi ofta säger att det är okej med alla sexuella praktiker så länge det är samtyckande vuxna som är med. Men sedan kommer våra värderingar in och det finns en gräns för vad vi tycker är okej och inte är okej. Suzann berättar om att hon presenterade för en grupp socialsekreterare och märkte att det till slut inte fanns några människor kvar i rummet. Istället var hon omringad av russin. Det räckte inte med att rynka på näsan. Nästan hela ansiktet var i russinrynkor. Suzann poängterar att de flesta av oss är bra på att läsa av andra människor och se om det vi säger är accepterat eller inte för att bedöma om vi ska fortsätta berätta. Tänk dig själv att du är klient hos en psykolog eller patient som träffar läkare och märker att den du pratar med börjar skrynkla ihop sitt ansikte när du berättar om någonting du gillar. Då är det inte lätt att fortsätta öppna sig. Mitt tips är därför att läsa om olika sexpraktiker, att höra personers berättelser på Youtube och att fundera över olika sätt att utöva sin sexualitet. Det finns mycket material på RFSU:s webbplats men också av många andra.
Behöver du då ha koll på alla sätt olika människor har sex och vad som är mest frekvent? Nej, RFSU menar att kunskap är väldigt viktigt för att kunna fatta beslut om den egna kroppen och sexualiteten. För yrkesverksamma är det utöver sakkunskapen viktigt med kunskap om hur det går att prata om sexualitet och varför det är bra. I presentationen för socionomstudenterna vid Örebro universitet presenterade vi därför Annons PLISSIT-modell.
- P (permission) = tillåtelse för patient/brukare/klient/boende att beröra ämnen inom sexualitet
- LI (limited information) = information om sexualitet vars omfattning och djup är anpassat till situationen
- SS (specific suggestions) = förslag och rekommendationer utifrån en viss situation
- IT (intensive therapy) = fördjupad behandling
I många sammanhang kan det alltså handla om att visa att det är okej att prata om sex i en terapisession eller kanske att det är okej att fråga om var det går att få tag på preventivmedel. Du som yrkesverksam behöver oftast inte kunna ge konkreta tips inför analsex eller ha tips om bästa vibratorn. Istället kan det handla om att tipsa om källor, att prata om vikten av att skydda sig, var Ungdomsmottagningen ligger eller att poängtera att ömsesidighet är centralt.
Men vad är normal sexualitet? Suzann ställer frågan och poängterar att det går att se ur många olika perspektiv. Handlar det om vad som är vanligt eller inte? Om det är något som är högfrekvent eller lågfrekvent? Om det anses friskt eller kan bli diagnosticerat som patologiskt? Om det är i enlighet med samhällets normsystem eller inte? Suzann säger att vi påverkas mycket av samhällets föreställningar kring sex och lyfter Simon och Gagnons teori om sexuella script. Scripten berättar om det sexualideologiska förhållningssättet kring när, var och varför det anses okej att ha sex samt med vem det är okej att ha sex med och vilka praktiker som anses bra. Jag tror att vi är många som behöver fundera över samhällets script, våra egna normer och hur det kan påverka kontakten med personer vi möter i arbetet. Jag önskar dig stor lycka till och hoppas att alla som söker vård, får upplysning eller i andra sammanhang har kontakt kring sexualitet får möta professionella människor istället för russin.
 |
| När Hanna Knutsson, ordförande för RFSU Örebro, och jag var och sexualupplyste tillsammans. (Jag glömde nämligen ta en bild tillsammans med Malin igår.) |
 |
| Suzann Larsdotter, auktoriserad socionom och sexolog. |
 |
| PLISSIT-modellen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar