Bygg gemenskap för inkluderande medlemsarbete

Det är vi tillsammans som skapar och driver organisationer. Men vilka ryms i detta vi och hur bygger vi gemenskap? Gemenskap är det femte perspektivet för inkluderande medlemsrekrytering som Niklas Hill skriver om i boken Inkluflera. I detta inlägg kan du läsa några tips och tankar om gemenskap i det ideella.

Niklas varnar för att bli en trivselklubb. Men var är egentligen det? Är det fel att trivas? Såklart inte Niklas skriver i Inkluflera om att det han menar med en trivselklubb är en organisation som fastnar i fikastunden och glömmer bort att fokusera på syftet. Den som engagerar sig i en förening som jobbar för psykisk hälsa ser kanske fram emot att dricka kaffe med andra medlemmar men hen är säkerligen också intresserad av att diskutera frågor som rör välmående och att lära sig mer om hälsofrämjande arbete. Om hen sedan går på en föreningsträff där det politiska syftet inte lyfts kan denna aktivitet snarare hindra medlemmen att engagera sig i dessa hälsofrågor. Troligen söker sig medlemmen till andra sammanhang där det går att göra skillnad i hälsofrågor. 

Att inte stirra för djupt ned i kaffekoppen betyder såklart inte att vi inte ska fika. För egen del tycker jag att möten är trevligare när jag värmer händerna med en temugg. Tanken är istället att låta verksamheten gå i linje med det vi arbetar med och att uppmuntra gemenskap utifrån den gemensamma visionen. Det kan ge en mer rättvisande bild av organisationen och uppmuntra till engagemang samtidigt som det är socialt och trevligt. Niklas tipsar i Inkluflera om att ha frågesport, studiebesök eller studiecirklar. 

När jag arbetade med press och politik för Ungdomens Nykterhetsförbund tipsade jag ofta de lokala föreningarna om att hänga upp det drogpolitiska programmet och låta medlemmarna som kom på pizzakvällar att rösta på en fråga de tyckte var viktig. Eller så rekommenderade jag att sätta upp pressklipp när föreningen eller distriktet var med i tidningen så att det var lätt för alla som kom på en föreningsträff att se att UNF ville påverka samhället. Dessa idéer passar såklart bäst för de föreningar som har egna lokaler. Men liknande uppslag går att använda under andra träffar också. Passa på att be deltagare på medlemsträffen att ge sina berättelser som ordförande sedan kan ta med sig när hen pratar med beslutsfattare. Då har ni både mer konkret material att ta upp under politikermötet och deltagarna får ta ett steg in i det politiska arbetet. Eller så kan ni låta filmkvällen följas av en diskussion eller ha en aktivitet under filmen. Ungdomsgruppen i RFSU Stockholm har till exempel arrangerat normbingo under filmvisningar. Kanske kan din förening ha en filmkväll där första personen som hittar fem inkluderande meningar eller 7 miljövänliga beteenden vinner ett pris. Oavsett var det är ni gör så är det hjälpsamt att det som bygger gemenskap också möjliggör engagemang i organisationens frågor. 

Att visa engagemang för att "ta in varandras kamper" är också någonting som Farida al-Abani tar upp som ett viktigt sätt till en inkluderande gemenskap. Hon är ordförande i IOGT-NTO-föreningen Vildvuxen och poängterar att det hjälper att ha en miljöpolicy trots att föreningen inte är en miljöorganisation att det är viktigt att tänkta på tillgänglighet utan att vara en funkisorganisation. Det intersektionella perspektivet säger hon gör att "fler kan relatera till oss och att vi kan relatera till fler." 

Min erfarenhet är att vi verkligen kan lära mycket av samarbete med andra organisationer. Faridas uppmuntran att samarbeta med andra organisationer och nätverk är någonting som kan vara mycket hjälpsamt. Det ger fler perspektiv och kan ge många spännande infallsvinklar på det egna arbetet. Dessa samtal är någonting som Vildvuxen satsar på. Det finns olika sätt att bjuda in till samtal. Ett sätt kan vara att låta någon vara ansvarig för att ta upp diskussionsfrågor, ett annat är att ha diskussionsövningar och ett tredje är att ha diskussionskort som till exempel Förening i förändring. Oavsett hur ni vill starta samtal är det ett bra sätt att få in det politiska i verksamheten och att använda det för att bygga gemenskap. 

Gemenskap är det femte perspektivet av de sex olika områdena som boken Inkluflera berättar om. Om du vill läsa de tidigare inläggen så finns det om 1. omvärldsanalys, 2. medlemsmodellen, 3. normkritik och 4. tillgänglighet. Om du vill diskutera idéer för att bygga gemenskap i organisationen eller fråga om de tidigare perspektiven så är du väldigt välkommen att mejla mig på sophie.bromster@trinambai.se. Du kan såklart också läsa och Trinambais böcker, material och utbildningar på trinambai.se. 

Låt gemenskapen förena medlemmarna i att tillsammans arbeta
mot organisationens syfte. Att det är roligt på vägen är såklart
ett bra sätt för att kunna komma framåt. Renarna på bilden hindrade
mig att komma vidare på grusvägen. Men vad vet jag, kanske var
det deras mål att passa på att fika lite längs med vägen samtidigt
som de arbetar för att få lugnare vägar med färre bilar i sitt närområde.

Tillgänglighet som medlemsrekrytering

Mina första och största förtroendeuppdrag har jag haft inom funkisrörelsen för att arbeta för tillgänglighet. Men vad är egentligen tillgänglighet och för vem? Tillgänglighet är det fjärde perspektivet i Inkluflera som berättar om hur viktig det är för en välkomnande och öppen organisation.

Niklas Hill skriver i Inkluflera om att en femtedel av alla människor har en synlig eller osynlig funktionsnedsättning.  Han poängterar att detta därför gäller för organisationers befintliga och potentiella medlemmar. Det är också vanligt att ha flera olika funktionsnedsättningar så även en organisation som är experter på en funktionsnedsättning behöver tänka på tillgänglighet utifrån funktionalitet överlag.

När jag var förbundsordförande för Svenska Celiakiungdomsförbundet, SCUF, var vi projektägare för arvsfondsprojektet En stärkt röst tillsammans med Förbundet Unga Rörelsehindrade. Tillsammans med Unga Hörselskadade, Unga med synnedsättning, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Unga Reumatiker, Unga Allergiker och Riksförbundet Ungdom för Social Hälsa så jobbade vi för att få ett bättre samarbete inom den unga funkisrörelsen för att kunna stötta varandra i verksamhet och politik. Men när jag träffade medlemmar för att prata om projektet och allting vi lärde oss av varandra möttes jag ofta av tveksamma frågor. Framförallt fick jag frågan om celiaki verkligen var en funktionsnedsättning. För vi "är ju inte så annorlunda. Det är ju bara det att vi inte kan äta gluten." Dessa frågor tycker jag beskriver bilden av funktionalitet på ett bra sätt.

Niklas skriver om funkisnormen i Inkluflera. Han berättar om att det är en förväntan att alla människor ska ha samma, fulla funktionalitet. Det är också en förväntan att alla som inte uppfyller normen inte är kapabla att ta hand om sig själva och gör att många med en funktionsnedsättning omyndigförklaras. I Inkluflera kan du också läsa om funkofobi. Alltså, de fördomar, kränkande behandling och diskriminering personer med funktionsnedsättning utsätts för. Jag tycker att det är ett viktigt begrepp och är mycket imponerad över kampanjen Unga Rörelsehindrade drev för att få in begreppet i Svenska Akademiens ordlista (det hände april 2015).

Tillbaka till att som glutenintolerant inte vilja se sig ha en funktionsnedsättning. För mig var det också en ny tanke. Innan jag började engagera mig i SCUF hade jag inte tänkt på funktionalitet på det sättet. Jag tänkte att funktionsnedsättningar var det som var synligt hos andra människor och tänkte att det hela tiden skulle vara hindrande. Jag lärde mig sedan att det ju egentligen handlar om att vi ju har olika sätt att fungera och att vi på olika sätt kan bli hindrade av samhället. Jag och andra som har celiaki som sin enda funktionsnedsättning blir inte hindrade att ta oss till alla platser vi vill. Vi har inte problem med säkerhet när någon öppnar en nötpåse bredvid oss på bussen eller svårt att komma till lokaler fyra trappor upp utan hiss. Men däremot har jag hoppat över flera konferenser och möten eftersom jag inte vetat om jag kommer kunna äta, känt mig utanför och besvärlig på föreningsträffar och i skolan var det flera terminer jag inte åt lunch eftersom jag blev retad. Jag har träffat flera medlemmar som inte vågar äta ute eller hos andra. Själv har jag inte varit så rädd för att äta ute eftersom det alltid har varit en del av mitt liv. Men när min mamma besökte mig i Örebro för några veckor sedan åt vi ute vid två tillfällen och båda gånger serverade restaurangerna mig mat med gluten. Jag förstår varför det är många som är osäkra. När jag var yngre hade jag svårare att hävda min rätt, vuxna lyssnade inte lika bra och ofta gick jag helt enkelt hungrig. Det är såklart att denna osäkerhet kan göra att en väljer att undvika vissa sammanhang och att en i andra har svårare att fokusera. På så sätt kan organisationer stänga ute oss med en osynlig funktionsnedsättning som celiaki trots att det vid en första anblick inte verkar vara så avgörande.

Att tänka på tillgänglighet och att öppna upp organisationer för att lära sig mer är viktiga steg för att bli mer välkomna för alla oavsett vad det handlar om. Det är ju meningen att vi i ideell sektor ska möjliggöra engagemang inte att vi ska hindra människor från att delta i samhället. Hur kan det då göras? Åsa Gustafsson har skrivit boken 10 tips för tillgänglighet och här kan du läsa några av tipsen. Alla tips och en intervju med Åsa finns också i Inkluflera. 

• Gör en nulägesanalys - hitta vad som fungerar och vad som inte fungerar genom att göra en nulägesanalys. Titta runt i era lokaler, fundera över hur ni skriver om tillgänglighet i inbjudningar och hur möjligheterna är att delta i verksamheten.
• Öppna mötet - möten är en viktig del av det ideella samhället. För att vara en inkluderande organisation är det viktigt att se till att möjliggöra allas deltagande. Jag tycker att det är strålande att i anmälan se över intresse för hörselslinga, tolk, utskrivna powerpoints, kostpreferenser om det går att lösa eller att berätta hur vi redan har tänkt på tillgängligheten. Det går att berätta att pauser är inplanerade, att det finns chans att koppla in skrivtolkar eller att arrangemanget är rök- och parfymfritt. Visa att ni vill ta emot tips om ni inte redan har landat i vad som kan göra mötet mer tillgängligt och vad ni har kapacitet för att göra. Dessa tips är hämtade från LSU:s checklista för tillgängliga arrangemang där vi som medlemsorganisationer bidragit med tips.
• Gör webben tillgänglig - att göra en tydlig webbplats med  luftig design, välmarkerade länkar, konstraster, lättförståeligt språk och kontraster för läsbarhet är exempel som både gör en webbplats mer tillgänglig och lättare att använda för alla. Detta tips är ett av många som hjälper alla oavsett funktionalitet.

Du har säkert fler tips för tillgänglighet. Prata gärna med andra för att ge varandra fler idéer till vad som kan utvecklas. Kanske kan ni starta en bokcirkel utifrån Inkluflera för att komma på fler idéer för en mer inkluderande verksamhet. Om ni skulle vara intresserade av en utbildning utifrån boken. Då får ni jättegärna kontakta mig på sophie.bromster@trinambai.se. Om det är så att du vill tipsa mig med inkluderingsidéer oavsett om det är utifrån de tillgänglighet eller de andra perspektiven med omvärldsanalys, medlemsmodellen eller normkritik så får du också jättegärna mejla mig. Jag vet att vi kan komma längre för ett mer inkluderande civilsamhälle när vi samarbetar och hjälper varandra. 

Min farfar samlade på ryska dockor så när jag ställde ut alla min
syster och jag ärvt av honom så blev det en hel del i olika färger och
former. De får mig att tänka på att trots vissa olikheter så har vi alla
människor mycket gemensamt och vi har alla många lager med varierade
egenskaper och beteenden. När vi tänker på inkludering så välkomnar vi
alla och kan titta på det gemensamma istället för att fastna i upplevelsen av olikhet.

Normkritisera för att nå fler nya medlemmar

Första gången jag gick på en föreläsning om normkritik var 2011 i projektet Ung&Dum. Jag blev såld direkt. I min omgivning är det nu ett begrepp många använder med självklarhet. Men det händer också ofta att jag hör någon prata om normkritik men sedan inte ser det ske i praktiken. Och att jag möter andra som viftar bort det utan att riktigt ha koll på vad det innebär. I detta inlägg kommer du få läsa om hur normkritik kan göra skillnad i medlemsarbetet och få ett smakprov på hur det kan se ut. 

Normkritik är det tredje perspektivet i Inkluflera - inkluderande medlemsrekytering. Författaren Niklas Hill har sex viktiga perspektiv i Inkluflera:omvärldsanalys, medlemsmodellen, normkritik, tillgänglighet, gemenskap och folkbildning. Det normkritiska perspektivet påminner oss om att inte fastna i att titta på vad vi tänker är ovanligt eller onormalt. När jag engagerade mig i Ung&Dum och blev normkritikfrälst fick jag denna förklaring till normkritik. 

Vi börjar med dessa två symboler: 

Vilken av dessa symboler passar in bäst? Här hade inte jag något svar. Men om vi lägger till två rektanglar runt de två första formerna? 

Vilken av formerna tycker du passar bäst in nu? Här kan vi se att den mindre och större rektangeln matchar varandra medan triangeln bryter av mot mönstret. I toleranspedagogik så tittar vi på triangeln som bryter av från mönstret och säger "den är okej trots att den inte matchar". Med dessa fokus så tittar vi på "avvikaren" den som bryter mot normen och ger oss rätten att acceptera den. Det är såklart trevligt och fint att visa acceptans. Men det är inte en jämn relation. Rektangeln kan säga "du är välkommen ändå, trots att du är trekantig" till triangeln. Men triangeln har inte samma möjlighet. Rektangeln har helt enkelt ett större handlingsutrymme än triangeln. Det är bara rektangeln som har makt att säga till triangeln att den är okej eller inte okej. 

Ett normkritiskt perspektiv tittar inte på den som bryter av mot normen utan snarare funderar och diskuterar kring vilka normer det är som förväntas. Varför utgår vi egentligen från rektanglar? Finns det något speciellt skäl till varför vi förväntar oss att det ska vara flest rektanglar? Är det någonting som gör att rektanglar upplever sig som mer välkomna än andra former? 

Såklart handlar det inte om former. Frågorna kan istället översättas att titta på andra normer som finns i föreningen.  I Inkluflera skriver Niklas att dessa idéer av vad som är normalt och vad som är avvikande genomsyrar samhället. Han poängterar att de som inte passar in i normen ofta utsätts för fördomar. Inkluflera tar också upp några vanliga normer. Här är tre av dem:  

Heteronormen handlar om att vi har två olika kön, män och kvinnor, som blir kära i "det motsatta" könet. Idén bygger också på att dessa kön är just motpoler där könsidentiteten och kroppen förutsätts hänga samman. Ett exempel som Niklas ger på heteronormen är när en medlem berättar om sin sambo och de som lyssnar antar att sambon har ett annat kön än vad medlemmen har. 

Medelklassnormen baseras på uppfattningen att alla har en relativt god privatekonomi. Niklas ger exempel att föreningen tar ut en "symbolisk" avgift för en aktivitet. För vissa att det en symbolisk summa medan för vissa är det ett stort hinder som gör att de inte har möjlighet att delta. 

Alkoholnormen är föreställningen att alkohol tillhör vissa sociala sammanhang och att det är någonting du förväntas göra när du blir vuxen. Det är en norm som inte frågar om en person kommer börja dricka alkohol utan snarare vid vilken ålder det kommer att ske. 

Själv blev jag nykterist när jag var 22 år och gick från att vara i festsammanhang som en del av normen till att börja ses som en avvikare. Det var en ögonöppnande resa och jag blev också mer och mer uppmärksam på hur alkoholnormen gjorde att vissa valde att dricka alkohol trots att de sade till mig att de egentligen inte ville men att de inte ville bli ifrågasatta. Andra bad mig att inte berätta för deras kompisar att de köpt en alkoholfri öl som de hällde upp i ett glas så att ingen annan skulle ifrågasätta deras val. Själv har jag fått många frågor om huruvida jag är gravid, om jag ska köra, om jag är troende eller kanske äter antibiotika. Alla frågor och dessa gissningar om varför jag inte dricker alkohol. Om en nykterist ställer frågan varför? till den som dricker alkohol ses det däremot som mycket mer aggressivt. Men varför är det okej att en person ställer mängder med frågor till en annan när denne inte får samma chans att ställa frågor tillbaka? Varför ska en nykterist på en fest få frågor och antas kunna svara inte bara för sin egen del utan för alla andra nykterister i världen? 

Oavsett vilka normer som råder i samhället och i organisationen så är det viktigt att ni i föreningen synliggör dem och börjar tänka hur ni kan arbeta mer inkluderande för att ifrågasätta om det ni tar för självklart verkligen är så skrivet i sten. Fundera om det är relevant att fråga om någons kärleksliv och om det skulle vara det så kan ni göra det med så få antaganden som möjligt. Kanske är det just inte kärlekslivet som är intressant utan snarare om någon bor tillsammans med någon annan eller om det finns personer att kontakta vid en eventuell olycka. Om det handlar om att behöva ta ut en avgift för aktiviteter så kanske det är möjligt att erbjuda olika nivåer så att de som kan betala mer ger en högre summa och de som inte har råd inte betalar alls. Eller så är föreläsningen gratis och ni uppmuntrar alla att köpa en bok så att ni på det sättet kan täcka avgifter och att alla kan delta. Till föreläsningens mingel kan ni välja att ha det helt alkoholfritt så att det blir tryggare för alla, ingen blir utestängd oavsett ålder eller möjlighet att vara i alkoholmiljöer. Vill ni servera alkohol går det att göra som i Fotografiskas bar där alkoholen är vid sidan av drinken, någonting som går att beställa till för den som vill. Eller att ni helt enkelt visar alkoholhaltigt vin och alkoholfritt vin som två likvärdiga alternativ. 

Diskutera med varandra i föreningen för att se vad det är ni förväntar er och om det är någonting ni kan göra för att få en mer öppen och välkomnande organisation genom normkritik.

Utöver att Inkluflera är en bra bok så är den också fotogenisk.
Om det är så att du tänkte nyttja den som kaffebordsbok vill jag
slå ett slag för att rekommendera intervjuerna. De är lätta att komma
in i även för dina eventuella gäster som inte är lika vana vid ideella
organisationer och böcker om inkludering eller medlemsarbete.
Min rekommendation är att lägga in ett bokmärke vid sida 85 där
du (och dina gäster) kan läsa intervjun med Sofia B. Karlsson som
handlar just om normkritik. Jag hoppas det kan ge spännande samtal.

Den inkluderande medlemsmodellen

Det andra viktiga området som är med i Inkluflera är medlemsmodellen. Medlemsmodellen kommer från den tidigare boken med samma namn Medlemsmodellen - rekrytera, aktivera och behålla medlemmar av Niklas Hill och Angeli Sjöström Hederberg. Men vad gör modellen i den nya boken? Jo, för att verkligen lyckas med ett strategiskt medlemsarbete där alla är välkomna behövs det inkluderande perspektivet när vi tänker på medlemsmodellen. Detta inlägg ger dig exempel på hur det kan gå till.

Medlemsmodellen innehåller åtta steg:
1. Reflektera
2. Analysera
3. Attrahera
4. Rekrytera
5. Introducera
6. Aktivera
7. Hantera
8. Utvärdera

Alla dessa steg kan göras med mer eller mindre framgång. Om de görs på ett sätt som når många kan det göra att en organisation får många fler nya medlemmar och lyckas behålla de medlemmar som redan är med i organisationen. Men är det alltid det enda målet? Denna inläggsserie har berättat om vad boken Inkluflera handlar om i stort och om det första området omvärldsanalys. Det vi kan lära oss av detta handlar om att inkluderande medlemsrekrytering är viktigt för en välkomnande och öppen organisation som vill att alla ska få samma möjlighet att engagera sig. Helt enkelt så handlar det om att vi inte alltid bara vill ha fler antal medlemmar utan om att vi vill tänka efter och se om vi verkligen representerar alla vi säger oss tala för.

När jag för första gången kom i kontakt med Medlemsmodellen var jag ordförande för SCUF:s region för Stockholm, Södermanland, Uppland och Gotland. Alla vi som satt i styrelsen bodde i Stockholm, var glutenintoleranta och hade blivit medlemmar i organisationen för att våra föräldrar ville läsa medlemstidningen. Idag arbetar SCUF endast för glutenintoleranta och medlemsföreningarna ansvarar för mer lokalt avgränsade områden. När jag var engagerad representerade vi både gluten- och laktosintoleranta och de flesta lokala föreningarna hade bara aktiviteter på sina största orter. Vi höll nästan uteslutande aktiviteter i Stockholm och riktade oss tydligt mot glutenintoleranta med våra produktprovningar och fikaträffar. Eftersom det framförallt var glutenintoleranta stockholmare som deltog var det lätt för oss att tänka att det är de aktiviteterna som var mest framgångsrika och värda att fortsätta med. När jag började fundera mer över inkludering ifrågasatte jag hur sann den slutsatsen var. Det var absolut det som gjorde att flest personer deltog. Vi hade långt fler medlemmar i Stockholm och också bättre chanser att hitta fler medlemmar i Stockholm än vad vi hade i mindre orter som Slite eller Oxelösund. Det var också lättare att hitta nya personer i Stockholm. Inte bara för att det fanns fler men också för att det fanns fler som hade en kompis som redan var medlem eller som på något annat sätt hade hört talas om aktiviteterna.

Det är självklart helt okej att låta alla aktiviteter fokusera på just glutenintoleranta barn och unga. Men då går det inte att säga att organisationen också representerar laktosintoleranta. Är det bara personer med glutenintolerans som upplever sig välkomna, hörda och representerade så behöver organisationen välja mellan att öppna upp verksamheten för de laktosintoleranta också eller välja att endast representera de glutenintoleranta. SCUF valde att endast fortsätta arbeta för glutenintoleranta och det kan vara rätt val även för andra organisationer. För många andra organisationer är det däremot rätt att istället se över hur medlemsarbetet kan utvecklas för att bli mer inkluderande. Säger en förening att visionen är att alla i Säffle som gillar klimatpolitik är välkomna så ska just alla i Säffle uppleva sig välkomna så länge de har intresse av att rädda klimatet. Ett förbund som säger att de talar för Sveriges flamencodansare ska just vara redo att inkludera Sveriges flamencodansare inte bara flamencodansare som har gröna ögon eller flamencodansare som är högerhänta.

Morten Kristoffersson intervjuas i Inkluflera om medlemsarbete utifrån Medlemsmodellen på fackförbundet Norsk Sykepleierforbund. Det jag ser som extra spännande är att han säger att de nu satsar mer på frågor istället för att bara ge svar. Idag fattar de beslut på analyser istället för antaganden. Att just ställa frågorna till varandra är ett bra sätt att öka medvetenheten och motivationen för att arbeta mer strategiskt och inkluderande med medlemsarbetet. Jag tror att ni kan komma på många bra frågor att ta upp på styrelsemötet eller föreningsutbildningen. Det finns såklart också tips i böckerna Inkluflera och Medlemsmodellen. Ett annat sätt är att använda diskussionsfrågorna i Förening i förändring. De kan vara en hjälp att komma in i samtal om frågor om olika viktiga ämnen som "vem bestämmer vilka frågor ni ska driva?", "finns det ett egenvärde att ha många medlemmar eller är de främst en ekonomisk faktor?" och "vilka kommunikationskanaler behövs för att ni ska kunna nå alla medlemmar?". Oavsett om ni använder något material från Trinambai eller om ni hittar andra metoder så hoppas jag att ni får bra diskussioner, idéer och strategier för ett inkluderande medlemsarbete.

Bilden är från den 2012 när jag nästan bara instagrammade om SCUF.
Fotot visar mig när jag glad i hågen visar upp min nya tygkasse
från SCUF. Kassen berättar: jag är glutenfri. 

 Engagemanget i SCUF var en stor del av mitt liv fram till 2014 när jag avgick som förbundsordförande. För mig var det på många sätt en välkomnande organisation. Men sedan är jag ju också glutenintolerant, vit, medelklass, cis-kvinna från Stockholm. Det var lätt att glömma bort hur organisationen kunde upplevas av andra och att vi kunde vara exkluderande. Det är viktigt att reflektera och analysera för att på ett bra sätt kunna vara inkluderande. Inkluflera innehåller bra tips på hur det kan göras i din organisation. Jag hoppas att de kan hjälpa dig precis som Medlemsmodellen hjälpte mig.