26 okt. 2015

Att leda informella möten


Som organisationsmänniska tycker jag om möten med tydlig struktur och tydliga mål. Men alla möten lever inte upp till de kraven och det är inte heller önskvärt med formella möten i alla situationer. Men hur går det egentligen att leda informella möten?

Det finns många fördelar med informella möten. De känns ofta mer lättsamma och dynamiska. Däremot upplever jag ofta att det är en illusion att de skulle vara mer effektiva dels eftersom beslutsfattandet är lurigt och dels för att det är lätt att virra bort den röda tråden. Jag upplever det som mycket svårare att leda informella möten än formella möten. För att det ska gå så bra som möjligt har jag vissa tillvägagångssätt som jag använder mig av.

Moderera försiktigt 
Eftersom det inte finns någon formell föredragningslista finns det risker att diskussionen går i flera riktningar samtidigt. Ofta tycker vi om att föra fram våra egna tankar. Ibland bygger det vidare på vad föregående talare har sagt men inte sällan öppnas det upp nya trådar. Gå tillbaka till vad som sagt tidigare, sammanfatta löpande de olika tankarna, förslagen och idéerna som kommit fram. Jag upplever också att det brukar fungera bra att säga "det var en intressant tanke som jag gärna pratar mer om senare. Men kan vi först gå in mer på NN:s förslag innan vi tar upp den idén?" eller liknande frågor för att försöka hantera en fråga i taget. Det finns tillfällen när mitt tålamod tryter och jag istället säger "det tillhör inte det här ämnet" och sedan går tillbaka till det aktuella ämnet som diskuterades innan. När jag fäller dessa, mer opedagogiska, kommentarer brukar jag försöka påminna mig själv om att den tydliga listan jag har gjort upp med en röd tråd om i vilken ordning olika ämnen ska behandlas endast finns i mitt huvud och inte på ett papper framför varje person. De informella mötena kräver mer försiktig moderering, även om alla möten oavsett form så klart kräver att vi bemöter varandra med respekt. 

Lyssna in noga inför beslut
Oavsett om det är ett strikt formellt möte, ett informellt möte eller någonting där mitt emellan är det viktigt att se till att alla är med på vilka beslut som fattas. Men under formella möten är det bestämt hur besluten ska gå till. Ni kanske har en arbetsordning som beskriver hur ni kommer gå tillväga eller så kanske ni uttalar att det är konsensusbeslut som ni förväntas ta i just denna fråga. Informella beslut under informella möten kräver försiktighet där jag brukar försöka ta det väldigt långsamt, ibland väljer att omformulera frågan och se om det verkar vara samma respons och söker ögonkontakt med alla medverkande för att se att samtliga verkar med på noterna. Ibland kan det vara bra att vara djävulens advokat, att föreslå det motsatta och se om det ger annorlunda respons för att sedan se om det går att enas eller hitta det förslag som gör så få personer missnöjda som möjligt. 

Vänta längre med förslag
Som mötesordförande är det alltid viktigt att låta andra tala och komma med förslag. Det kan vara lätt att falla för frestelsen att ta över och bara hålla ordet istället för att fördela det. När du leder möten informellt finns ingen uttalad förväntan att du ska ha rollen att bjuda in andra i samtalet och fördela taltid mellan de olika deltagarna. Även om troligen flera personer förväntar sig att få bli hörda eftersom ni har bestämt möte inte bokat in lyssnande på en persons monolog. En av de saker jag jobbar aktivt med och ibland tycker är svårt är att vänta med att säga mina förslag. Men när jag lyckas hålla inne med mina förslag och väntar på att höra andras märker jag att det ofta kommer upp idéer som är bättre än mina, lika bra eller att andra har tänkt på precis samma sak. 

Kan vi hitta hybrider? 
Mitt senaste informella möte som jag försökte mötesordföra informellt var ett möte i min studentkorridor om nuvarande rutiner och om vi ville uppdatera någonting. Vi hade bestämt att det skulle vara möte men jag upplevde inte att det var rätt situation att förbereda en föredragningslista. Däremot hade jag gjort upp punkter innan om vad jag ville ta upp så att jag skulle kunna se till att vi skulle prata igenom dem och att jag fick ut det jag behövde av mötet. Andra tog upp frågor de upplevde som aktuella och vi kom gemensamt överens om att dokumentera de viktigaste som handlade om korridorens rutiner i vår gemensamma facebookgrupp. 

I min basgrupp där vi löpande genomför grupparbeten under terminen har vi formaliserat vissa punkter som vi alltid börjar med.  Vi tar upp val av sekreterare, förutsättningar för mötet, vilka mål vi har med mötet och bokande av nästa möte. Det är tre lätta steg som inte känns skrämmande för personer utan vana av formella möten samtidigt som det både säkrar dokumentationen, att vi har koll på situationen och har en enkel struktur att följa. Vi kan avsluta mötet och vara nöjda med att ha nått målet och vi kan gå tillbaka till besluten som dokumenterats.

Olika strukturer är bra för olika möten och alla former kan vara mer eller mindre inkluderande beroende på hur de genomförs. Jag att mycket finns att vinna på att formalisera delar av möten och att det går att göra på ett lättsamt sätt.


Mötesordförande på (formellt) möte - RFSU Örebros årsmöte

Har du några tips på hur du leder möten? Varierar dina taktiker beroende på om du leder och deltar i mer formella möten eller informella möten? Hur då?

19 okt. 2015

Grupprocesser: målet att ta sig från fas ett till fas fyra

Vi har nog alla erfarenhet av grupper som fungerar bättre och sämre. Men vad är det som styr om en grupp är bra på att nå sina mål eller om vi fastnar i konflikter eller ineffektiva metoder? Det är det många av oss som har frågat oss och som tur är finns det också en hel del forskning som erbjuder förklaringar. 

Vad är en grupp?
Vi ska snart gå in på vad som utvecklar en grupp. Först ska vi reda ut vad en grupp egentligen är:

  1. Gemensamt syfte 
  2. Två eller flera människor 
  3. Interaktion mellan medlemmarna 
  4. Roller – olika funktioner
  5. Regler och normer

Grupper kan vara formella eller informella. De flesta tillfällen jag har pratat om grupprocesser och att det är önskvärt med en välfungerande grupp har varit i formella grupper som i styrelser och på arbetsplatser. Bland mina vänner har vi självklart velat stötta varandra och bemöta varandra på ett positivt sätt men vi har inte uttalat några explicita mål för vår grupp och oftast inte heller definierat vilka som är med i gruppen och inte.

Hur utvecklas en grupp?
En av forskarna som tittat på olika modeller för grupprocesser och studerat gruppers utveckling är Susan Wheelan. Hon delade in processen i fyra (eller fem) faser där gruppen har olika fokus. Den här sammanställningen är utifrån Maria Holmströms föreläsning.

  1. Orienteringsfasen – trygghet och tillit
    • Fokus: medlemskapet – Vill jag vara med? Vilka andra är med? 
    • Kännetecken: Vi är artiga, försiktiga och har få öppna konflikter
    • Ledaren: behöver skapa trygghet, vara tydlig och skapa god stämning
  2. Brytningsfasen – opposition och konflikt
    • Fokus: roller och ansvar – Vilka är ledarna? Hur stort ansvar och makt har jag? Vilken är min roll?
    • Kännetecken: öppna konflikter, avvikelser från gruppnormer, söker syndabockar, subgrupper uppstår, roller börjar klargöras
    • Ledaren: hantera ifrågasättandet och bidra i konfliktlösning
  3. Normeringsfasen – tillit och struktur
    • Fokus: hängivenhet och tillit – Är alla med på målen? Är de andra lojala mot mig och gruppen? 
    • Kännetecken: lösta konflikter har gett sammanhållning, hängivenhet inför målen 
    • Ledaren: delegera och ge utrymme, stöttande i rollen som bollplank
  4. Mogen funktionsfas – Arbete och produktivitet
    • Fokus: Effektivt samarbete – Hur kan vi samarbeta ännu bättre? Hur kreativa kan vi vara? Hur uppfattas vi av vår omvärld och vad kan vi lära av dem?
    • Kännetecken: öppen kommunikation där alla hörs, feedback, gruppnormer stödjer arbetet, subgrupper är funktionella, lust och kreativitet.
    • Ledaren: Ge stort ansvar och frihet till gruppen, ge resurser till gruppen och bidra mer med din kompetens som en del av gruppen än att hålla ledarpositionen.
  5. (Separation – gruppens upplösning)

Ledaren har ett ansvar att se över vilken fas gruppen befinner sig i och att försöka föra gruppen framåt i processen. Maria Holmström poängterade att de flesta arbetsgrupperna är i fas tre. Hon säger att det behövs tre viktiga faktorer för att göra en grupp välfungerande:

  1. Tydlig målsättning
  2. Resurser (tid, mandat, organisatoriska förutsättningar, medel)
  3. Rätt sammansättning (personlighet, kompetens, social förmåga)


Teambuilding för att föra gruppen framåt i utvecklingen

En sak som hjälper grupper att utvecklas är att lära sig om grupprocesser. Därför inleder Örebro universitet, och många andra lärosäten, psykologprogrammet med dagar som fokuserar just på grupper och teori om grupprocesser.

Utöver teori om grupper fick vi se alla medlemmar i klassen och höra mer om varje person. Det gjorde att vi hade mer information att se om vi kunde passa in i gruppen och om vi ville vara en del av den. Vi fick alla prata i tur och ordning, känna oss lyssnade på, uppmuntrade och accepterade.

Vi bildade mindre grupper, basgrupper, för vilka vi uttalade gemensamma mål och skrev gruppkontrakt om hur vi ville arbeta tillsammans.

Idag, nästan två månader senare arrangerade psykologstudenterna på termin åtta en grupprocessdag där vi genom olika övningar fick ta tempen på vårt samarbete och diskutera rollerna som utvecklats i våra basgrupper.  Vi fick även diskutera hur vi ville att arbetsmiljön i hela gruppen skulle vara och valde värdeord för klassen. Att få gå tillbaka till diskussioner om var gruppen befinner sig, vart vi vill komma och hur vi kan komma dit är mycket värdefullt. Det märktes tydligt i vår klass idag och kan göra stor skillnad oavsett grupp. Det är därför en värdefull investering framförallt för dig som är i en formell grupp. Men det kanske också kan vara någonting att ta upp med vännerna eller familjen?



Temagruppen med vilka jag var med och skapade
1870-talskänsla på scoutlägret Arcanum i somras.
Det som gjorde att vår grupp fungerade bra var ett
inkluderande klimat, en bredd på erfarenheter och
kompetenser, ett aktivt ledarskap och tydligt mål
att göra det till en äventyrlig vecka för deltagarna.


13 okt. 2015

Sophies värld - Vad hände med Säljledning och kvalificerad försäljning?

Vad hände med Säljledning och kvalificerad försäljning? Ja, fram till idag var bloggen döpt efter min tidigare utbildning på Nackademins Yrkeshögskola. Eftersom att jag sedan augusti läser till Psykolog på Örebro Universitet kändes det som att tiden var inne för en förändring.

Vad är då Sophies värld? Namnet, som du kanske redan listat ut, kommer dels ifrån mitt namn Sophie men också ifrån Jostein Gaarders bok Sofies värld. Gaarders bok bjuder in läsaren till att dels följa med Sofie i hennes resa där hon fördjupar sig i filosofi men ger även läsaren ny kunskap. Här i Sophies värld kommer du kunna vara en del av min resa samtidigt som du, förhoppningsvis, kommer kunna lära dig mer om psykologi.

Eftersom jag är i ett nytt skede av mitt liv är jag ännu inte säker på hur det kommer synas här i bloggen. Under de tre åren jag arbetade som politisk sekreterare och pressekreterare på Ungdomens Nykterhetsförbund har det varit sporadiskt med inlägg. Kanske kommer det bli likadant nu eller så kommer jag tillbaka till att skriva varje vecka som senast när jag studerade. Prognosen är i alla fall följande:

Sophies värld kommer handla om:

  • Psykologi 
  • Motivation
  • Engagemang
  • Ledarskap
  • Organisation
  • Kommunikation
Helt enkelt några av mina absoluta favoritämnen. I det kan det självklart komma in återkoppling till försäljning eftersom det är så tydligt kopplat till relationer och hur vi människor påverkar varandra.





Jag efter att ha utomhuspluggat om etiska riktlinjer för psykologer