Att rulla med motstånd

Begreppet rulla med motstånd fick mig först att tänka att motstånd skulle fälla dig och få dig att rulla ned för ett stup, eller kanske en mindre dramatisk sluttning. Men det är istället ett väldigt användbart förhållningssätt som inte handlar om att lägga sig platt utan snarare att nå en annan människa. 

Att rulla med motstånd är en av fyra viktiga metoder inom motiverande samtal, motiverande intervju, MI. Förhållningssättet är utformat för att stötta personer i en förändringsprocess. Utöver att rulla med motstånd så ger MI också fler verktyg för att uttrycka empati, få en god kommunikation, och att tydliggöra skillnaden mellan nuläget och det önskade läget.

Vad menas egentligen med motstånd? William R Miller och Stephen Rollnick skriver i boken Motiverande samtal: Att hjälpa människor till förändring om att de har blivit mer och mer tveksamma till att använda begreppet motstånd. De menar att det kan få det att låta som att det ligger hos den ena parten. William och Stephen säger att om en klient upplever motstånd i kontakten med en psykolog så är det inte någonting som ska läggas hos klienten. Det handlar också om hur en terapeut beter sig under sessionen. Detta gäller såklart också om du som gruppledare ska motivera någon av dina kollegor eller om du som ordförande i en förening vill motivera en suppleant i sitt arbete. William och Stephen säger att det är en fallgrop om vi skulle tänka att det är den vi pratar med som är besvärlig och att hinder ligger hos den andra. Istället lyfter de att det handlar om en relation, ett samspel. Motståndet beror alltså på vad som händer i kontakten mellan två människor.

Vad finns det för olika motstånd? William och Stephen menar att vi alltid har ambivalens inför förändringar. Det finns fördelar med att fortsätta på den utstakade vägen. Status quo kan vara enklare än att genomgå en förändring. Det kan vara bekvämare att inte komma igång med rehabträning eller lättare att inte börja ha mer regelbundna sömnvanor eller var det nu är vi planerar att förändra. Osäkerheten inför en förändring är inte samma sak som motstånd. Detta visade Theresa Moyers forskning. Hon visade att status quo-prat är någonting allmängiltigt och naturligt. Vi är alla osäkra inför förändringar vi inte är säkra på om vi klarar och nya sätt att agera på som vi inte är vana vid. Detta kan skiljas från det mer motstridiga som uppstår i motstånd. I motstånd, menar William och Stephen, handlar det om dissonans mellan klienten och terapeuten, den som står inför en eventuell förändring och den som vill stötta den processen.

Motståndet kan både vara mot frågan i sig, sakmotstånd, eller kopplat till om samtalen och kontakten med terapeuten kommer vara hjälpsam, relationsmotstånd. Sakmotstånd kan handla om att sakna insikt i problem, att terapeuten trycker för hårt mot förändringen så att det får klienten att bli obekväm och istället prata mer om status quo. Jag tänker på Newtons lag som säger att "för varje kraft finns en motkraft". (För dig som har läst fysik så är det ju inte en solklar jämförelse men för mig som gick gymnasiet för tio år sedan så passar det bra som minnesbild.) När terapeuten pressar på för hårt i förändringsriktning så uppstår ett sakmotstånd som får klienten att backa in i status quo. Relationsmotstånd kan uppstå i kontakten mellan klient och terapeut. Det kan finnas osäkerhet kring terapeutens kompetens eller metoden. Men det kan också uppstå innan kontakten ens har tagits. Som när en person går till terapeuten bara för att ens förälder, partner, chef eller någon annan har sagt att det ska göras och inte för att personen själv har motivation till det.

Hur kan motstånd yttra sig? Ibland kan motståndet vara tydligare än andra gånger. Det kan ibland riktas med en attack som om den du pratar med säger "Vad vet du egentligen?!" eller "Du har ingen aning om hur mitt liv ser ut eller var som är möjligt för mig!" Motstånd kan också märkas när den du pratar med avbryter dig. Det kan vara ett ytterligare tecken på att den du inte pratar med har förtroende för hur samtalet eller er relation kan hjälpa till en positiv utveckling i personens liv. Brist på engagemang är också ett tecken på motstånd. Kanske vill den du pratar med inte riktigt gå igenom svårigheterna en förändring innebär, kanske saknar hen förtroende för dig eller är orolig för att hen inte kommer att klara sig även om hen verkligen försöker lyckas med en förändring.

Hur kan motstånd bemötas? Det finns många olika sätt för att möta motstånd. Vi vill ofta gå in och korrigera med information eller att övertala med välgrundade argument. Men William och Stephen säger att det istället kan få direkt motsatt effekt. När vi korrigerar nästan som en reflex så kan det få den vi pratar med att bli ännu starkare i en status quo-position. De föreslår istället att tydligt visa att det är den som ska genomgå förändringens eget val att göra förändringen och att hen ska hitta sin motivation till att genomgå förändringen.

Om vi uppfattar att den vi pratar med går till angrepp är det viktigt att inte själv gå in i försvarsläge. Då är det istället mer hjälpsamt att gå tillbaka till att det är den du pratar med och inte du själv som har makten till förändring. Istället för att övertala om varför vi är kompetenta att hjälpa någon i en förändringsprocess kan vi svara på detta med att göra reflektioner antingen enkla med att bara omformulera det som samtalspartnern har sagt eller komplexa reflektioner där vi lägger till en tolkning av det personen har sagt. Så om någon säger "Du vet inte vad du pratar om!" kan vi svara " Du är den som har bäst insikt i ditt eget liv och vet vad som behövs i din situation. Du är inte säker på om jag någonsin kan hjälpa dig".

Vi kan också be om ursäkt och bekräfta personens upplevelse av att någonting är svårt eller osäkerhet inför hur vår kontakt är hjälpsam. "Det är en stor förändring som kräver mycket arbete. Jag förstår om du upplever tveksamhet."

Det viktiga är att möta personen där hen är, att lyssna, försöka förstå och att söka efter personens egen motivation till att nå en förändring. Det är den vi pratar med som ska vilja nå förändringen. Det spelar inte någon roll hur många år vi har pluggat, vilka bra böcker vi har läst eller bra argument som finns för en förändring om personen själv inte kan se att det är någonting som hen vill genomföra. Att rulla med motstånd är ett sätt inom förhållninssättet MI presenterar som vi kan träna på för att stötta andra människors utveckling.

När jag flyttade till Örebro hade jag och några vänner inflyttningsfestival.
När idén med cykeldisco från några av vännerna och hem till mig presenterades
var jag först skeptisk till att det skulle gå bra. Men det var fantastiskt roligt och
jag kan fortfarande bli glad av att tänka på det. Ibland är det lättare och ibland
är det svårare att trampa sig framåt. Kanske hade det varit roligare att alltid få
ha med sig en discokula på vägen. Någonting som i alla fall är säkert är att det
kan vara väldigt tacksamt att ta sig framåt med stöd av andra personer. För att
stötta varandra kan det vara väldigt hjälpsamt att just rulla med motstånd.

Folkbildning + inkludering = sant

När jag hör ordet folkbildning får jag direkt en positiv association. Så har det inte alltid varit. Innan jag gick en cirkelledarutbildning hade jag egentligen aldrig tänkt så mycket på ordet och tänkte väl mest på informationskampanjer på TV eller radio. Nu tänker jag istället snarare på allting vi kan lära varandra och hur viktigt det är för demokratin. Att dela kunskap i folkbildning är det sjätte och sista perspektivet i Inkluflera. 
Vad är då egentligen folkbildning? Folkbildningsrådet beskriver folkbildningens arbete för att människor ska kunna lära sig utifrån sin vilja och drivkraft. Det handlar om att få lära sig av varandra, att ha engagerat och aktivt lärande utifrån demokratiska arbetsformer där det gemensamma arbetet får kunskapen att växa fram. Folkbildningsrådet pratar också om devisen "fritt och frivilligt" som just är fokuset på den egna lusten att vara med och lära sig som grunden för folkbildningen. 

För egen del har mina erfarenheter som cirkelledare, deltagare i studiecirklar och folkhögskolekurser varit väldigt hjälpsamt. Alla samtal och gemensamma reflektioner har gett mig mig många nya idéer, perspektiv och ny kunskap. Det jag framförallt uppskattar är pedagogiken där alla deltagare lyfts och ses som källor till kunskap. Att tänka på det sättet tror jag verkligen är så hjälpsamt för en inkluderande organisation. Ibland kan vi annars lätt tänka att det är den som varit medlem längst, ordförande, är äldst, vit, man, eller passar in i normen på andra sätt, som ska vara den som har mest kunskap. Men vi har ju alla olika typer av kompetens och erfarenhet som kan komma till stor användning i en organisation. Någonting Inkluflera trycker på är just hur vi arbetar med att sprida kunskapen inom organisationen. 

Att ge varandra kunskap inom en organisation är viktigt för att vi ska kunna växa tillsammans. Niklas Hill som skrivit Inkluflera berättar i boken om olika sätt hur en medlems deltagande i en kurs kan vara ett sätt att sedan sprida kunskapen vidare till fler i organisationen. Niklas tipsar om att tänka på processrekonstruktion, alltså att sprida kunskapen från en person som har deltagit på en kurs  genom att återskapa aha-upplevelserna för de andra medlemmarna. Niklas tipsar om att använda case, rollspel eller annat upplevelsebaserat lärande. När medlemmarna som får ta del av kunskapen får göra det gemensamt genom denna typ av övningar ökar sannolikheten att det kommer att användas i arbetet än om information kommer direkt serverad genom sammanfattade anteckningar eller en föreläsning. Med hjälp av övningarna kan ni också få fler nya perspektiv på kunskapen. Den som deltagit i kursen kan återberätta vad som sagt under kurstillfället och de andra medlemmarna kan komma med sina insikter som kan ge en lokal förankring, verksamhetsspecifika reflektioner eller någonting annat som bidrar. 

Det här fungerar ju såklart oavsett om det är en person som ska sprida kunskap från en kurs men går ju också att vara från att hen har läst en bok, sett en dokumentär, intervjuat en kunnig person, gjort en egen erfarenhet eller på annat sätt tagit del av information. Det som är viktigt är att hitta sätt att sprida kunskapen och att bygga vidare på den tillsammans. Ett citat om lärande har hängt med mig sedan jag gick kurs för att bli utbildare för projektet Ung&Dum. Maja Dahl som var kommunikationsansvarig för projektet sade till oss att vi lär oss genom aha- eller haha-upplevelser. Jag tänker att det beskriver varför vi behöver hitta sätt i organisationen att bygga upp strukturer för folkbildning. Vi lär oss inte bäst genom att bara ta del av information utan det handlar om att bearbeta informationen. Tidigare i höst skrev jag ett inlägg om hur vi människor tänker (Vad kan en bok om psykologiska utredningar lära dig om hur du tänker?). I inlägget kan du bland annat läsa om hur vi hanterar information olika beroende på om det går att hantera det automatiskt eller om det är någonting vi behöver reflektera kring och fundera över. Om vi vill komma ihåg någonting bättre så är det bra att hantera informationen och arbeta med den. Övningar som kan ge aha-upplevelser (och också gärna skratt och leenden i haha-upplevelser) bidrar till det.

Tre tips för strukturerad folkbildning i en organisation:

1. Standard på medlemsträffar
   Låt en värderingsövning, ett quiz, eller någon annan kortare övning vara med på varje medlemsträff. Ha också gärna verksamhet som bygger på bildning som föreläsningar med diskussionschanser eller bokcirklar. Vill ni ha en studieplan till Inkluflera så finns det här.
   
2. Använd material som bjuder in
   Botanisera i olika sätt att använda material för at stimulera samtal. Testa också gärna olika för att se vad som passar er. Oavsett om ni sätter upp diskussionsfrågor på väggarna, har mingelbingo eller använder Trinambais diskussionskortlek Förening i förändring så hoppas jag att ni hittar ett eller flera sätt som är hjälpsamma.
   
3. Diskutera frågan återkommande 
   Ta med folkbildningen som en årsmötesfråga. Diskutera på kongressen vad ni har för strategi för att organisationen ska lära sig och låta medlemmar lära sig. Låt styrelser, kommittéer, utskott och liknande ta upp frågan när de påbörjar sitt arbete och att det löpande följs upp. 

Det här är endast tre av den stora mängden tips som går att använda för att bygga upp en struktur för folkbildning i er organisation. Någonting Niklas tar upp i Inklufleras kapitel om folkbildning är hur organisationen också kan lära sig av andra organisationer. Tanken med dessa tre tips är framförallt att väcka nyfikenhet och idéer på vad ni kan diskutera inom organisationen, när ni pratar med andra organisationer och med studieförbund. 

Men vad har det här med inkludering att göra? Jo, vi har nog alla hört talesättet kunskap är makt. Dels ger kunskap oss fler möjligheter att påverka organisationen. Men inkludering och folkbildning går också hand i hand när det handlar om att lyfta medlemmar i organisationen, vilka delar av verksamheten vi ser som viktiga och vilken kunskap vi ser som värdefull. Det gäller att ha det normkritiska perspektivet på vilken kunskap organisationen behöver, vilka personer som kan bidra med kompetens och en tillgänglighet för att göra idén till verklighet. Tanken med att kunskapen finns i gruppen och att alla kan bidra tänker jag också är ett hjälpsamt perspektiv i inkluderingsarbetet. Jag tänker att vi behöver ha med oss öppenheten och lyhördheten för att lyssna på andra som har andra perspektiv än vad vi själva har. Som cisperson kanske jag helt missar att min organisation exkluderar transpersoner. Om jag har varit aktiv i flera år och ser mig själv som expert så kan jag missa andra röster och andra erfarenheter. Jag upplever att tanken på att vi hjälper varandra med olika perspektiv och erfarenheter därför är väldigt hjälpsam i inkluderingsarbetet.

Alla goda ting är tre (x 2) och Folkbildning är det sista av de sex perspektiven i Inkluflera. Vill du läsa de tidigare inläggen jag har skrivit så finns alla här i bloggen. Du hittar det första som beskriver hela boken här. Läs också gärna inläggen om omvärldsbevakning, medlemsmodellen, normkritik, tillgänglighet och gemenskap. 

Bakom mig ser ni deltagare från en kurs i UNF som jag var en av de
två ansvariga för. Jag har alltid sätt nykterhetsrörelsens fokus på folkbildning
som en central del att nå visionen om ett mer demokratiskt arbete. För mig har
det också varit ett uppskattat sätt att få medlemmar att utvecklas och engagera sig
mer. Bildning ger verktyg för att påverka och för att växa som person.

Jag hoppas att du har fått ut någonting av att läsa denna bloggserie utifrån boken Inkluflera. Jag hoppas att inläggen också inspirerat till att prata med andra engagerade personer inom din organisation eller någon annan organisation. Om du vill prata om folkbildning, inkluderande medlemsarbete eller någonting annat så är du är också varmt välkommen att kontakta mig så kan vi prata om hur Trinambai kan hjälpa till med det.

Den inkluderande medlemsmodellen

Det andra viktiga området som är med i Inkluflera är medlemsmodellen. Medlemsmodellen kommer från den tidigare boken med samma namn Medlemsmodellen - rekrytera, aktivera och behålla medlemmar av Niklas Hill och Angeli Sjöström Hederberg. Men vad gör modellen i den nya boken? Jo, för att verkligen lyckas med ett strategiskt medlemsarbete där alla är välkomna behövs det inkluderande perspektivet när vi tänker på medlemsmodellen. Detta inlägg ger dig exempel på hur det kan gå till.

Medlemsmodellen innehåller åtta steg:
1. Reflektera
2. Analysera
3. Attrahera
4. Rekrytera
5. Introducera
6. Aktivera
7. Hantera
8. Utvärdera

Alla dessa steg kan göras med mer eller mindre framgång. Om de görs på ett sätt som når många kan det göra att en organisation får många fler nya medlemmar och lyckas behålla de medlemmar som redan är med i organisationen. Men är det alltid det enda målet? Denna inläggsserie har berättat om vad boken Inkluflera handlar om i stort och om det första området omvärldsanalys. Det vi kan lära oss av detta handlar om att inkluderande medlemsrekrytering är viktigt för en välkomnande och öppen organisation som vill att alla ska få samma möjlighet att engagera sig. Helt enkelt så handlar det om att vi inte alltid bara vill ha fler antal medlemmar utan om att vi vill tänka efter och se om vi verkligen representerar alla vi säger oss tala för.

När jag för första gången kom i kontakt med Medlemsmodellen var jag ordförande för SCUF:s region för Stockholm, Södermanland, Uppland och Gotland. Alla vi som satt i styrelsen bodde i Stockholm, var glutenintoleranta och hade blivit medlemmar i organisationen för att våra föräldrar ville läsa medlemstidningen. Idag arbetar SCUF endast för glutenintoleranta och medlemsföreningarna ansvarar för mer lokalt avgränsade områden. När jag var engagerad representerade vi både gluten- och laktosintoleranta och de flesta lokala föreningarna hade bara aktiviteter på sina största orter. Vi höll nästan uteslutande aktiviteter i Stockholm och riktade oss tydligt mot glutenintoleranta med våra produktprovningar och fikaträffar. Eftersom det framförallt var glutenintoleranta stockholmare som deltog var det lätt för oss att tänka att det är de aktiviteterna som var mest framgångsrika och värda att fortsätta med. När jag började fundera mer över inkludering ifrågasatte jag hur sann den slutsatsen var. Det var absolut det som gjorde att flest personer deltog. Vi hade långt fler medlemmar i Stockholm och också bättre chanser att hitta fler medlemmar i Stockholm än vad vi hade i mindre orter som Slite eller Oxelösund. Det var också lättare att hitta nya personer i Stockholm. Inte bara för att det fanns fler men också för att det fanns fler som hade en kompis som redan var medlem eller som på något annat sätt hade hört talas om aktiviteterna.

Det är självklart helt okej att låta alla aktiviteter fokusera på just glutenintoleranta barn och unga. Men då går det inte att säga att organisationen också representerar laktosintoleranta. Är det bara personer med glutenintolerans som upplever sig välkomna, hörda och representerade så behöver organisationen välja mellan att öppna upp verksamheten för de laktosintoleranta också eller välja att endast representera de glutenintoleranta. SCUF valde att endast fortsätta arbeta för glutenintoleranta och det kan vara rätt val även för andra organisationer. För många andra organisationer är det däremot rätt att istället se över hur medlemsarbetet kan utvecklas för att bli mer inkluderande. Säger en förening att visionen är att alla i Säffle som gillar klimatpolitik är välkomna så ska just alla i Säffle uppleva sig välkomna så länge de har intresse av att rädda klimatet. Ett förbund som säger att de talar för Sveriges flamencodansare ska just vara redo att inkludera Sveriges flamencodansare inte bara flamencodansare som har gröna ögon eller flamencodansare som är högerhänta.

Morten Kristoffersson intervjuas i Inkluflera om medlemsarbete utifrån Medlemsmodellen på fackförbundet Norsk Sykepleierforbund. Det jag ser som extra spännande är att han säger att de nu satsar mer på frågor istället för att bara ge svar. Idag fattar de beslut på analyser istället för antaganden. Att just ställa frågorna till varandra är ett bra sätt att öka medvetenheten och motivationen för att arbeta mer strategiskt och inkluderande med medlemsarbetet. Jag tror att ni kan komma på många bra frågor att ta upp på styrelsemötet eller föreningsutbildningen. Det finns såklart också tips i böckerna Inkluflera och Medlemsmodellen. Ett annat sätt är att använda diskussionsfrågorna i Förening i förändring. De kan vara en hjälp att komma in i samtal om frågor om olika viktiga ämnen som "vem bestämmer vilka frågor ni ska driva?", "finns det ett egenvärde att ha många medlemmar eller är de främst en ekonomisk faktor?" och "vilka kommunikationskanaler behövs för att ni ska kunna nå alla medlemmar?". Oavsett om ni använder något material från Trinambai eller om ni hittar andra metoder så hoppas jag att ni får bra diskussioner, idéer och strategier för ett inkluderande medlemsarbete.

Bilden är från den 2012 när jag nästan bara instagrammade om SCUF.
Fotot visar mig när jag glad i hågen visar upp min nya tygkasse
från SCUF. Kassen berättar: jag är glutenfri. 

 Engagemanget i SCUF var en stor del av mitt liv fram till 2014 när jag avgick som förbundsordförande. För mig var det på många sätt en välkomnande organisation. Men sedan är jag ju också glutenintolerant, vit, medelklass, cis-kvinna från Stockholm. Det var lätt att glömma bort hur organisationen kunde upplevas av andra och att vi kunde vara exkluderande. Det är viktigt att reflektera och analysera för att på ett bra sätt kunna vara inkluderande. Inkluflera innehåller bra tips på hur det kan göras i din organisation. Jag hoppas att de kan hjälpa dig precis som Medlemsmodellen hjälpte mig. 

Hur omvärldsbevakning kan hjälpa medlemsrekrytering

Omvärldsbevakning behövs för att göra bedömningar av organisationens möjligheter baserade på verkligheten. Det hjälper oss att förstå hur vi kan rekrytera, aktivera och behålla fler medlemmar. Det hjälper oss också att sätta realistiska mål och att inspireras till vägar för att nå dem.

I boken Inkluflera (nämnd i detta tidigare inlägg) skriver författaren att omvärldsbevakning är det första viktiga perspektivet att ha med sig i en inkluderande medlemsrekrytering. Med omvärldsanalys menar författaren Niklas Hill att det är viktigt att förstå sin organisation i ett sammanhang. För att göra det behöver du och andra i föreningen ställa er frågor om vad som gäller för organisationer i ert närområde, i Sverige och internationellt.

Vad kan dessa frågor handla om? Jo, jag tänker att det kan vara allt ifrån bidragsregler och lagar till kommunikationskanaler och mötesplatser. Kanske är det nya mötesformer och sätt att göra årsmöten mer inkluderande som ni vill studera? Kanske är det litteratur och samtal inom civilsamhället som beskriver hur vår sektor kan utvecklas.

I boken Inkluflera poängterar Niklas att det finns många myter istället för välgrundad information. Hur många har inte hört att det är färre personer som engagerar sig och att vi lägger mindre tid på ideellt arbete idag? Är det då sant? Inkluflera berättar om en studie från Ersta Sköndal högskola som visar att ungefär hälften av Sveriges befolkning har varit engagerade i en ideell förening. Det är ungefär likadant sedan de påbörjade befolkningsstudien i början av 90-talet. Dessutom visar studien att vi lägger lika mycket tid på vårt ideella engagemang. Niklas menar att det är viktigt att lära sig om hur det ser ut för civilsamhället på riktigt istället för att tro på myter som sprids.

Hur går det då att göra? Jo, för dig som vill läsa forskning finns det mycket mer på Ersta Sköndal och såklart även på andra högskolor och universitet. Niklas Hill som skrivit Inkluflera doktorerar nu om civilsamhället och pedagogik på Stockholms universitet. Utöver forskning släpper också Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälletfrågor, MUCF, rapporter som du kan läsa. Vill du läsa lättare texter än forskning och rapporter så finns bloggen Förening föralla som Trinambai driver. Du kan också titta på inspelade föreläsningar och intervjuer (t ex MUCF och IDEELL ARENA) och du kan också lyssna på Civilsamhällespodden. Ett sätt att gå till väga är att göra det i studiecirkelform där ni tar del av olika källor. 

Hur kan all denna information då samlas? Min lärare i kognition talade sig varm om tankekartor. Det finns en uppsjö av olika appar ni kan använda för att spara en gemensam tankekarta om ni önskar det. Men kanske vill ni använda informationen till en nulägesanalys där ni diskuterar vilka möjligheter och hot informationen ger er utifrån er organisations styrkor och svagheter. Jag uppskattar matrisen SWOT eftersom den är så enkel med sina fyra fält. (Troligen tycker jag också om den eftersom den är bekant för mig eftersom mina lärare på Nackademin ofta bad oss att göra just SWOT-analyser.)

SWOT är en akronym för styrkor (strenght), svagheter (weaknessess), möjligheter (oppurtunities) och hot (threats). Styrkor och svagheter beskriver sådant som finns inom organisationen (interna faktorer). Möjligheter och hot beskriver sådant som händer utanför er organisation (externa faktorer).Matrisen ser ut såhär:

Interna faktorer

S	W
O	T

Externa faktorer

Oavsett om ni väljer att samla informationen i just en SWOT eller om ni uppskattar någon annan form så är informationen er till hjälp i hur ni utvecklar organisationens arbete för att rekrytera, engagera och behålla medlemmar. De kommande inläggen kommer beskriva andra viktiga perspektiv att ta med i ett inkluderande medlemsarbete: Medlemsmodellen, normkritik, tillgänglighet, gemenskap och folkbildning.

 Inkluflera är en bok som är utgiven som är utgiven av Trinambai. När jag inte studerar för att bli psykolog eller engagerar mig i mina egna organisationer så koordinerar jag bokförlagets utbildningar och leder workshops. Vill du veta mer om vad Trinambai kan erbjuda får du gärna mejla mig på sophie.bromster(@)trinambai.se. Du får också gärna mejla tankar och respons på vad du tänker efter att ha läst detta blogginlägg eller läst någon av Trinambais böcker.

När jag såg detta konstverk på Open Art 2017 tänkte jag på hur vi håller kontakt med andra och
håller koll på vad som händer. Först tänkte jag på att det lätt kan bli allt för mycket information
och det fick mig att fundera hur viktigt det är med organiserat informationsinhämtning. Jag hoppas
att du som läst detta inlägg har fått idéer över hur omvärldsanalys kan göras på ett sätt som passar
din förening och din organisation. Läs gärna Inkluflera eller kontakta mig för att få fler idéer.

Inkluflera – hur ni kan få en inkluderande medlemsrekrytering

Varför ska organisationen få fler medlemmar? Det är en av frågorna som författaren Niklas Hill ber oss att reflektera kring och det är en av frågorna som RFSU Örebro diskuterade under en workshop i veckan. Under workshoppen ledde jag även föreningen i samtal kring hur vi kan nå fler medlemmar på ett normkritiskt sätt och hur det går att vara välkomnande och bygga gemenskap. Precis som workshoppen kommer det här inlägget att utgå från boken Inkluflera för att ge tips om inkluderande medlemsrekrytering.

Inkluflera är en bok skriven av Niklas Hill som är utgiven av Trinambai. Underrubriken berättar vad boken handlar om och redan på framsidan får du se de sex områdena som Inkluflera berättar om:

1.     Omvärldsanalys

2.     Medlemsmodellen

3.     Normkritik

4.     Tillgänglighet

5.     Gemenskap

6.     Folkbildning

Omvärldsanalys handlar om att se över hur det är för ideella organisationer generellt. Vad har vår förening gemensamt med andra föreningar i området? Vad gäller för organisationer i Sverige och vad är aktuella frågor internationellt?

Medlemsmodellen handlar om att se över hur medlemmar kan rekryteras, aktiveras och behållas i föreningen. Det här steget bygger på Niklas tidigare bok som är skriven tillsammans med Angeli Sjöström Hederberg och som jag bloggade om redan 2011. För att se över hur organisationen ska lyckas med detta rekommenderar Niklas och Angeli att:

1.     Reflektera kring organisationens syfte, vilken roll medlemmar har i organisationen och varför fler skulle behövas.

2.     Analysera vem som är den typiska medlemmen idag och vad som saknas för att ni ska vara inkluderande.

3.     Attrahera potentiella medlemmar så att de får se att ni existerar och kunna bilda sig en uppfattning om organisationens syfte och verksamhet.

4.     Rekrytera genom att faktiskt fråga potentiella medlemmar om de vill gå med i organisationen.

5.     Introducera medlemmen så att hen upplever sig välkommen i föreningen och kan bli en del av organisationen.

6.     Hantera eventuellt missnöje som uppstår när medlemmen inser att hen inte håller med om föreningens alla åsikter eller inte trivs så bra som hen önskar.

7.     Aktivera medlemmen för att ta tillvara på allas perspektiv, erfarenhet och engagemang.

8.     Utvärdera hur medlemsarbetet fungerar, vilka satsningar ni har gjort och vad som kan vara bra att satsa på framöver.

I Inkluflera berättar Niklas Hill att det är extra viktigt att tänka på normkritiken i alla steg av medlemsmodellen. Det berättar han mer om i nästa viktiga perspektiv.

Normkritik handlar om att se vilka osynliga regler som finns i organisationen. Här analyserar ni vad ni förväntar er även om det är outtalat och egentligen inte är någonting som ni tänker måste vara så utan bara det som ni tycker är det vanliga och det som kan passera obemärkt förbi. Med normkritiken som verktyg kan ni låta medlemmarna delta utan att uppleva sig ifrågasatta eller utsatta.

Tillgänglighet handlar om att vi alla ska kunna medverka i öppna föreningar oavsett medlemmarnas funktionalitet. Lokalen ska kunna gå att komma in i utan att bli utestängd av att lokalen är två trappor upp utan hiss. Det ska gå att vistas i lokalen utan att få en reaktion av all parfym och att kunna medverka i övningarna oavsett om det går att se papper som delas ut eller inte.

Gemenskap handlar om var som förenar i organisationen. Vilka visioner delar medlemmarna? Hur knyts band mellan medlemmarna och vilka tillåts vara med i gemenskapen? Vilka kan känna sig trygga i föreningen och uppleva sig vara välkomna precis som de är?

Folkbildning handlar om bildningens grund i demokrati. Du har säkert hört talesättet kunskap är makt. Att bjuda in fler att lära sig av varandra och att dela erfarenheter gör organisationen mer välkomnande. Hur tar föreningen tillvara på kunskaper?

Med ett inkluderande medlemsarbete kan organisationen komma längre. Därför kommer de kommande veckorna bjuda på inlägg som fördjupar sig mer i inkluderande medlemsrekrytering. Om det är så att du vill att din och din förening ska fördjupa er mer i detta kan ni mejla mig på sophie.bromster(@)trinambai.se för att fråga om utbildningar eller böcker. Jag hoppas också att de kommande blogginläggen kan ge spännande infallsvinklar.

Ni vet när ni försöker se ut som en naturlig föreläsare på kort och inser att det inte
fungerar att prata när du fotograferas med en mobilkamera? Oavsett mitt resultat som
modell var det roligt att leda denna workshop och inkluderande medlemsrekrytering.